Avsikten var att ge oss en möjlighet att testa på djuptryck och högtryck. Djuptryck kallas det när man på en tryckplatta av kartong, linoleum, koppar, stål m fl material med olika skrap- och skärverktyg, syror osv gör påverkan på plattan. Sedan fylls alla dessa påverkade ytor med färg. Vi arbetade med collagrafi, dvs en glatt pappskiva, vars glatta yta påverkades på olika sätt.
Den andra tekniken vi fick testa på var högtryck. Där är det motsatt förhållande, den yta man inte vill ha färg på skall tas bort. Vi använde oss av ett mycket lättarbetat material, frigolit. Potatistryck man brukar göra hemma är också högtryck. 

Konstkonsulent Lena Wiklund berättar om djuptryck. Konstnär Iréne Olsson sitter till höger om henne.

Koncentrationen är total.

Hinner vi göra en till ?

Färgen är förberedd.

Iréne visar hur man färgar in sin tryckplatta.

Ett ark tidningspapper, minst tre år gammalt tryck läggs underst, sen läggs plåten och överst läggs sedan det fuktade cellulosafria grafikpappret ovanpå. Filten läggs ner och allt är redo för tryck.

Detta åstadkom vi under kvällen:

Grafikens Hus Mariefred

Karin Mamma Andersson grafikutställning och själva huset visas av konstguiden Marie Andersson och Ia Holmstrand, försäljningsansvarig på Grafikens Hus, ger oss privat rådgivning och visar grafik som konstföreningar kan köpa. Det kommer att finnas utvalda blad till specialpris. Läs mer om Grafikens hus
Under minglet bjuds det på förfriskningar. Visningarna och minglet kostar inget.
Kostnad: Entrén är reducerad till 60 kr per person. Denna avgift tas upp i bussen, själva resan är gratis. 
Tidplan: 
07.15 – Avresa Linköping, Cupolen 
08.xx – Upphämtning i Norrköping . Exakt tid meddelas er som anmält att ni vill åka från Norrköping
10.00 – 11.00 – Inköpsvisning 
11.00 – 11.30 - Visning Karin Mamma Andersson 
11.45 – Ev lunch  - Sopplunch i Grafikens Hus. Den kostar 90 kr och i detta ingår smör, bröd, sallad, måltidsdryck, kaffe och kaka.
12.30 – 14.00  -   Egen tid
14.00 – Hemfärd

OBS! Resan kommer att genomföras, dvs vi kommer inte att ställa in.
Anmälan till ylva.jernling@telia.com senast 18 september.

… den svarta kuben som låg i gräsmattan utanför Konstmuséet ?
Ni som var med i våras på guidningen av Helmer Osslund utställningen minns kanske att då var detta konstverk (för det är det) en ca 1 meter hög kub. Nu när vi i mitten på augusti kom för att se Akseli Gallen Kallela utställningen såg den ut så här.
Jag frågade i receptionen vad det var och visst var det så att den i våras var mycket större. Javisst, den har smält !!! Vadå smält ? Den är gjord av asfalt och kommer att försvinna helt (nästan). När man känner på den var den alldeles varm och kan jag kunde lämna mitt handavtryck på ytan.

15 personer, varav två icke konstföreningsmedlemmar fick en mycket fin visning av Akseli Gallen Kallela utställningen. Det var numera för oss välkända Kerstin Holmer som berättade om Akseli och hans liv och leverne.  Hon gav oss verkligen lust att lära oss mer och framför allt läsa Kalevala. Akseli är den som målat flest motiv ur Kalevala. Utställningen upphör nu på fredag för att flyttas till Norge och sedan återvänder den till Finland.

På väg över spången mot Lars Lerin’s permanenta utställning i Munkfors (läs mer), som visade sig vara stängt, tittade jag istället in i de två tomma fallfärdiga bruksbyggnaderna intill. Genom de öppna fönstergluggarna såg jag en färggrann värld.

Var så god och stig in – på egen risk.

På väggarna inne i den tomma byggnaden har traktens ungdom fått måla i lugn och ro.

Jag gillar blommor … Jag gillar träd …
… Jag gillar naturen som den är

Det åtminstone bra att dessa väggar finns för ungdomen i Munkfors.
Bilderna är klickbara.

Helt oplanerat fick jag möjlighet att göra ett enda nedslag i årets upplaga, den 11:e Konstrundan i Klarälvsdalen.

Jag besökte samlingsutställningen på gamla Brukskontoret i Munkfors. Naturligtvis hittade jag där Göran Hogen, som var kurskamrat med Curry Melin på statistikkursen en gång i tiden … Världen är bra liten.

På utställningen fanns även PeO Gustafsson representerad, ni minns skaparen av den stora tredimesionella väven vi lottade ut för två år sedan.

Därutöver såg jag flera fina akvareller bl a av Sven-Åke Modin, som jag tycker vi skall titta närmare på.

Konstrundan i Klarälvsdalen är välbesökt och väl värd att åka upp till.
Läs även artikel i NWT

Utöver detta lilla besök passade jag på att fotografera en hel del i det gamla bruksområdet, bl a grafitti som visas i posten ovan.

Kom igen …

16 maj 2009 invigdes på Norrköpings Konstmuseum utställningen av Akseli Gallen Kallela – In the Wilderness samt Salla Tykkäs videoinstallation Victoria.
Norrköpings Konstmuseum är det enda muséet i Sverige som fått möjlighet att visa denna utställning.
Vernissagen var högtidlig med tal av kommunfullmäktiges ordförande Li Teske och museichef  Helena Persson, innan Finlands ambassadör Alec Aalto invigde utställningen. I sitt tal berättade han om kulturlivets framväxt sedan Sverige och Finland skildes åt för 200 år sedan. Han gav oss också berättelser ur Akseli Gallen Kallelas liv och leverne. Han var mäkta stolt och berörd över att Finlands nationalskatter nu fanns här i Norrköping och bad oss vara rädda om dem.  Det kändes också en stolthet i mitt blåvita hjärta när jag såg dessa fantastiska tavlor, i så olika stilar och olika motiv.
Efter hans tal framfördes musik av Jean Sibelius, från olika tidsperioder av hans liv. Tanja Orreryd berättade på både finska och svenska om Jean Sibelius och om de verk som framfördes.
Därefter var jag tvungen att smita och åka tillbaks till min målarkurs som pågick hela eftermiddagen.
Efter att jag gått presenterade Dr Janne Gallen-Kallela-Sirén, museichef, Helsingfors konstmuseum utställningen och intendent Helena Scragg och Sally Tykkä samtalade om videoverket Victoria.
Vi har redan bokat in en visning av denna utställning i augusti – missa inte informationen på intranätet eller i mail.

Läs artiklar i NT: Akseli Gallen-Kallela, Sally Tykkä
Wikipedia: Akseli Gallen Kallela,
Muséet: Gallen-Kallela muséets hemsida

Ann målar i olja, men gör också otroligt fina skulpturer i papier mache och virkad ståltråd.
Jo, det är så. Hon har virkat med ståltråd, för hand med fasta maskor. Hennes hästar är helt oemotståndliga.

Vi hade fullt upp i tre timmar innan allt var klart. Vårt ”galleri” har ju inte de allra bästa förutsättningar för att hänga lätt och smärtfritt.
Men kul hade vi medan vi slet med millimeterjusteringarna innan allt hängde någorlunda rätt.

Läs mer om Ann Uddin - länken fungerar inte 18/5 – undersöker

Notera att här finns länkar till vårt intranät, de länkarna fungererar enbart internt. Inte från webbläsare utanför huset.